Nyheter
“Flyg inte högre än vingarna bär”

“Flyg inte högre än vingarna bär”

För Elsa Jögi har Göteborgsvarvet agerat grundbult i livet och löpningen har liknat en processledare genom svåra situationer. 2023 sprang hon Göteborgsvarvet för 40:e gången, som en av två kvinnliga löpare som sprungit loppet flest gånger. Men när Elsa anmälde sig till Varvet första gången 1980 hade hon aldrig genomfört ett halvmaraton.
-Jag har alltid Göteborgsvarvet som mitt mål för att springa. Alltså. Det är en del av livet, säger Elsa.

Elsa väntar vid hållplatsen intill Mölndalsån. “Jag kramas." "Det hoppas jag går bra?" frågar hon. 2023 genomförde hon sitt 40:e Göteborgsvarv och en kort promenad härifrån tar hon buss 25 varje år. Samma resa. Samma rutin. Samma lopp. “Jag hade ju detta i bakfickan hela tiden, att springa Göteborgsvarvet och det var väl det som gav mig ett uppsving.
"Ge inte upp!”, säger Elsa om evenemanget som agerat grundbult i livet och löpningen som liknade en processledare genom svåra situationer.

-Elsa Jögi?
-Ja?
-Kom här! , ropar dansaren Calle Sterner.

Och bara en liten stund senare stod de i en bugg, minuten innan startskottet för Varvetveteraner gick av klockan 13.18, lördag den 13 maj 2023.

-Jag var 19 år när jag började springa! 1969, kan du tänka dig?
-Gick det att dricka eller?, skrattar Elsa, som bara gör kaffe när gäster kommer till henne.

-Vi var ett gäng. Det var jag, en tjej och några killar som träffades på lördagar.
-Och så ställde vi bilarna vid blomsteraffären Plantagen och därifrån sprang vi in till Änggårdsbergen.
-Även om vi hade varit ute på fredagen och haft baluns, så träffades vi och sprang.

Elsa Jögi är idag en av de två kvinnliga löpare som sprungit flest Göteborgsvarv.
Men när Elsa anmälde sig till Varvet första gången 1980 hade hon aldrig genomfört ett halvmaraton.

-Och du vet, när jag kom till Hisingsbron; Ambulansen, den var ju i skytteltrafik vet du. -Varför? Det var ju 30 grader varmt.

Under 90-talet gjorde Elsa sitt första uppehåll i Göteborgsvarvet när hon 1991 födde sin efterlängtade dotter Rebecka. Men hela decenniet kom att bli utmanande för Elsa, där Göteborgsvarvet och löpningen gav henne ett mål, en riktning, en grundbult.

-Jag skiljde mig och det var en skilsmässa som var tuff även flera år efter. Samtidigt så förlorade jag jobbet och var arbetslös i nio år, säger Elsa.

-Men det var som min far sa en gång: "Elsa", kom ihåg en sak; “Flyg inte högre än vingarna bär”.

-Det gick ju bara sämre och sämre med resultaten på grund av det jag hade inom kroppen.
-Kroppen är ju så, ett verktyg som man får vara rädd om, konstaterar Elsa.

-Men jag hade ju detta i bakfickan hela tiden, att springa Göteborgsvarvet och det var väl det som gav mig ett uppsving. Ge inte upp!.
-Så jag är ändå glad att jag anmälde mig 1980. Då var jag 30 år. Det var en klok Elsa!

"Alltså." "Det är en del av livet”.

Göteborgsvarvets överskott går tillbaka till idrottsrörelsen och fördelas mellan friidrottsföreningarnas ungdom- och elitverksamhet utifrån deras engagemang att möjliggöra evenemanget genom funktionärsuppdrag.

Men den kanske absolut största vinsten går till samhället och till individens möjlighet att vara en del av något större. Oavsett om det handlar om att vara publik, genomföra distansen eller utmana sig själv resultatmässigt kan det ge människan ett mål, en mening och en möjlighet att känna; Du kan!

-Jag har alltid Göteborgsvarvet som mitt mål för att springa. Alltså. Det är en del av livet, säger Elsa.

-Min syster frågade mig en gång “Elsa, kan du inte slå näven i bordet någon gång”. Men jag tror ingen har sett mig arg och förbannad, för det tar så mycket energi.

-Rutiner och struktur. Det är jag!, skrattar Elsa och ler när hon inser vilken betydelse löpningen faktiskt har för henne.

-Jag får ut det genom löpningen.

Och även om hon dansade sig in i sitt 40e Göteborgsvarv fanns tveksamheter till årets lopp.

-Den här värmen!
-Först tänkte jag “Åh gud nej”
-Men så tänkte jag "Elsa!" Nu gör du som brukar göra och så försöker du hitta positiva grejer”

Och när hon lyfte blicken fick loppet en mer glädjefylld karaktär.

“Jaha, nu står det 2 kilometer." “Oj, jag har bara 19 kvar” “Undra om pizzan är god därinne?”

-Men när jag kommer till Hisingsbron och ser människor ligga ner. Det gör mig ledsen. "Elsa!" Nu fortsätter du, säger hon och sätter händer som lappar vid sidan av ögonen för att fokusera framåt.

-Och jag vill aldrig höra någon ropa vad klockan är.
-Man har så många konstiga saker för sig, skrattar Elsa.
-Och hela avenyn där. Snacka om att den är sån!, säger Elsa och pekar med handen brant uppför.

-Men det står ju namn (på nummerlappen) nu för tiden. “Heja Elsa!” “Kämpa på, heja på, kör på!"
-Publiken var otrolig i år. Och små händer som vill ha en klapp! "De var i lagom nivå, det orkar jag", säger Elsa i ett leende.

-Och i mål tänkte jag “ Yes, jag klarade det även i år.". Det är en sån känsla. Jag kan börja gråta bara jag tänker på det.

———————————————————————————

FAKTA
Elsa Jögi
Född: 1950 i Dalarna
Uppvuxen: Brännås, Mölndal
Tränar vid Sisjön och intervallslingan bakom Mölndals AIK.
En vecka består av: Distans och Intervaller 1 km av / 1 km på.
Göteborgsvarv: 1980-1990 / 1993-2019 / 2022-2023—>
Arbete: Administratör/Kontorist. Nu: Pensionär
Föreningsaktiv: Sävedalens AIK + Korpen (Styrelseledamot + Gymnastikinstruktör)

2023-06-22

← Alla nyheter

“Flyg inte högre än vin­gar­na bär”

“Flyg inte högre än vingarna bär”